Det som hände i lördags...

Jaha, mina vänner. Varning för långt (och anings för personligt) inlägg.

I helgen befann jag mig hos min pojkvän, som jag gör de flesta helger. Cyklade ju som sagt dit i fredags och hade således ingen bil där. På lördagen jobbade han och jag passade på att ta en cykeltur på 17 km i motionssyfte. Senare under kvällen börjar vi tokbråka och gör slut. MEN ni behöver inte bli oroliga, det var verkligen dags för oss att sära på oss. Så det känns okej.
Men sen skulle jag ju ta mig därifrån. Utan bil och med trötta ben. Tog mig bort till busshållplatsen med cykel, packning och tårar i ögonen och frågar busschauffören snällt om jag kan få ta med cykeln på bussen. På helger och utanför rusningstrafik brukar ju det gå bra. Men gubbjävlen säger NEJ. Jag blir helt handfallen och frågar varför.
"Det finns ingen plats." säger aset. Jag tittar in i bussen. Den är tom.
"Bussen är tom. Jag kan låsa fast cykeln där man parkerar barnvagnar" säger jag och torkar en tår.
"Men det där är ingen barnvagn"

Jag hade kunnat trycka upp styret i pastejköket på idioten. FUCK YOU är det enda jag kan få ur mig innan jag kastar mig upp på cykeln och trampar argt därifrån. "Jag ska visa gubbfan att jag inte behöver hans jävla buss" är det enda som virvlar i mitt huvud medan jag far fram genom biltrafiken. Förbannad, ledsen och helt slut i benen efter två dagars extremt cyklande trampar jag på i snabb fart utan att tänka på vad jag gör. När bussen är utom räckhåll hoppar jag av cykeln, sätter mig på marken och tänder en cigg. Tänker. Orkar jag cykla två och en halv mil hem? Ja, det gör jag. Vad ska jag annars göra? Ta en taxi för 600 spänn? Icke. På med RunKeeper och Spotify så bar det av.

Summa lördag: 4,2 mil.
Kalorier brända: 1136.

Jag åt chips med dipp på kvällen när jag kom hem och höll ändå mitt kalorimål. Vilodagen igår var välbehövlig och idag kom träningsvärken. Men förstår ni hur taggad man blir när man verkligen behöver? Jag som blir andfådd av att gå till tvättstugan. Men när du står där helt ensam i hela världen (kändes det som i alla fall) och alla är emot dig (busschauffören from hell) och egentligen inte har något val. Då grejar man allt! Till och med lata tjockisar som jag.